Följande är en debattartikel skriven av mig som en del av Svenska B-kursen. Vi fick skriva om vad vi ville, jag valde polygami.

____________________________________________________________________________________________________________________________

Jag heter Jakob och jag är polyamorös. I korta drag innebär det att jag inte ser det eventuella faktumet att jag redan har ett romantiskt förhållande som ett hinder för att jag skulle kunna inleda ett till, och sedan ytterliggare ett. Någon gång i framtiden kommer jag vilja gifta mig. Dagens enda äktenskapsform är monogami, vilket för mig är lika otänkbart som det är för en heterosexuell man att gifta sig med en annan man. Jag kommer alltså inte kunna gifta mig utan att vara kriminell, därför måste polygami möjliggöras. Nu!

I och för sig är det inte brottsligt att ha multipla partners utan äktenskap och själva äktenskapet innebär bara lagregler om ekonomin och eventuell separation, men varför ska jag som en del av en minoritet behöva nöja mig med mindre? För en tid sedan hette det inte att homosexuella gifte sig, utan de ”registrerade partnerskap”. Det juridiska kontraktet var identiskt med äktenskapet, men ändå lade man ner tid och pengar på att gå in och justera så att de idag ”gifter sig”, precis som heterosexuella. Varför? För att de som minoritet inte skulle behöva nöja sig med mindre.

Ingen motståndare till polygami kan kalla sig själv för modern eller nytänkande. Kriminaliserade sexualiteter hör till medeltiden. I ett modernt och demokratiskt samhälle ska ingen säga åt någon annan vilka eller hur många partners denne får ha, så länge samtycket är ömsesidigt. Här har jag mött några som påpekat att polygama förhållanden tvunget för med sig svartsjuka och andra konflikter då de utgår ifrån att jag pratar om den polygami som finns i vissa delar av Afrika där kvinnorna inte helt enkelt kan tacka nej till förhållandet. Att de utgår ifrån det är förståeligt då lagarna på enda platsen i världen där polygami är lagligt inte alltid kräver ömsesidigt samtycke.

Monogama förhållanden är inte på något sätt konfliktlösa. Otrohet är vanligt, i polyamorösa relationer förekommer inte otrohet ens som begrepp. Om din monogama partner skulle attraheras av en annan skulle denne dra sig för att berätta det för dig eftersom risken för att ett sådant avslöjande leder till förhållandets slut är stor. Om du däremot är i ett förhållande som tillåter dig att ha förhållanden med andra är det mycket lättare att prata om. Om man bara går på konflikttätheten är alltså polygama förhållanden att föredra enligt mig.

Jag valde inte att vara polyamorös, lika lite som jag valde mitt huvuds diameter eller antalet fingrar per hand. Att det är fullt möjligt, om inte önskvärt, att ha flera romantiska förhållanden simultant, precis som att man kan ha flera vänskapsförhållanden på samma gång, är en uppfattning jag föddes med. Det är inte rimligt att jag ska vara tvungen att blunda för mina egenskaper och mina behov för att få uppleva äktenskapet. Därför måste polygami möjliggöras. Nu!

Inspirationskällor: Johanna Sjödin Carl Johan Rehbinder Jennie Rehbinder DN