Så roligt man kan ha det! torsdag, Jan 26 2012 

When you see it…

 

Om du inte är en död före detta diktator får du gärna visa att du står upp för demokrati genom att skriva under protestlistan mot ACTA. Om du kan, skriv gärna under med ditt hela namn, det är ett sätt att visa att du är seriös.

Kopiera och sprid!

Mejl till Åkesson måndag, Jul 11 2011 

Jag hakar på trenden och bidrar till SD:s åsiktsregistrering.

(Klicka på bilden för full storlek)

Mejla bild på dig själv till jimmie.akesson@riksdagen.se

Andra bidrag: Christian Tengblad, Jesper Nilsson, Johanna Sjödin, opassande och Isak Gerson

Ansvar ger frihet – frihet ger ansvar! lördag, Jan 8 2011 

När ordet ansvar kommer på tal hänvisar man oftast till plikter och ansvarsområden. Det är oansvarigt att ha sönder en glasruta och strunta i att betala för reparationerna. Det är ansvarsfullt att hålla sig till de dygder man förväntar sig att ens medmänniskor ska hålla sig till. Det är inte det här denna bloggpost kommer handla om, snarare vem man har ansvaret inför.

Jag har ett ansvar inför staten att inte oprovocerat knivhugga en annan människa.  Om jag bryter mot det ansvaret skulle jag straffas av staten. Detta eftersom att staten har ett ansvar inför sina medborgare att beskydda dem från knivhuggare och att låsa in mig som potentiell knivhuggare ser staten som en del av sitt ansvarstagande. Om staten i sin tur inte skulle ta sitt ansvar att se till att jag tar mitt ansvar skulle staten straffas av sina medborgare. Den riksdag som legaliserar oprovocerad misshandel skulle inte bli omvald inför nästa mandatperiod. Förutom att mina medmänniskor har rätt att ta till självförsvar har jag endast ett indirekt ansvar inför dem att inte knivhugga dem.

Vi kan ta ett annat exempel. Om jag skulle bygga en missil i min bakgård och rikta in den mot Oslo skulle jag bli straffad av den svenska staten, även om jag kunde bevisa att jag aldrig planerade att skada någon svensk medborgare med den. Detta eftersom att den svenska staten har ett ansvar inför den norska staten att se till så att en svensk medborgare inte skadar en norsk medborgare, byggnad eller landskap. Om den svenska staten gjorde det tillåtet för sina medborgare att attackera Norge skulle den straffas genom handelstransaktioner och motsvarande krigföring.

Nästa exempel: En femåring kastar en sten genom en glasruta. Nu pratar vi skadestånd som inte är ett straff utan snarare ersättning, det är viktigt att komma ihåg. Här är inte ansvaret inför staten, utan mot ens medmänniskor. Genom sin låga ålder konstateras hen automatiskt vara oförmögen att ta sitt ansvar att inte ha sönder andras egendom, därför lägger man det juridiska ansvaret på henoms föräldrar. Det är föräldrarna som blir ersättningsskyldiga till ägaren av fönstret, inte barnet. Vidare är det också föräldrarnas ansvar att se till att barnet inte har sönder fler rutor. Då har barnet endast ett ansvar inför sina föräldrar.

Detta var om vårt ansvar inför varandra, men vi har också ett ansvar inför oss själva, på minst två sätt. Det första är hur våra handlingar påverkar vår situation. Exempelvis har vi ett ansvar att vara trevliga mot andra människor. Om en person inte tar det ansvaret kommer det straffa sig i att personen får färre vänner då folk inte vill vara vän med en otrevlig person. Om vi utgår ifrån att denna person tycker om att ha många vänner kommer dennes livssituation förändras. En kritiker kan mena att detta exempel inte skiljer sig från de tidigare jag tagit upp då det är andra människor som straffar personen som inte tar sitt ansvar. Skillnaden är att det i teorin går att legalisera knivmord och det finns folk som ser till att lagen mot knivmord upprätthålls. Exemplet om otrevlighet berör naturlagar. Ja, jag ser det som en naturlag att folk inte vill vara vän med otrevliga människor.

För att förtydliga kan vi ta ett annat exempel. Vi har ett ansvar inför oss själva att inte hoppa ner för ett stup. Om någon ändå skulle göra det skulle det direkt straffa personen själv. Det finns inget beslutande organ som kan upphäva tyngdlagen och det finns heller ingen som ser till så att tyngdlagen upprätthålls. Ingen kan därför hållas ansvarig för att personen hoppar ner från stupet, dock kan man hålla samhället ansvarigt för att det finns folk som känner för att hoppa ner från stup, men det är en annan sak.

Det andra sättet är hur synen på oss själva förändras av en handling. Kan vi leva med oss själva om vi knuffade ner vår vän för ett stup eller om vi snattar från en butik? Här är det väldigt trevligt att tro att alla människor skulle svara nej. Om vi utgår ifrån att Imanuel Kant hade rätt i att vi som förnuftiga varelser föds med samma moraliska dygder är detta det enda ansvarsområde som borde finnas. I den perfekta utopin är vi endast ansvariga inför oss själva då vi har maximal frihet för att vi klarar av att inse vad som är rätt och fel och hålla oss till de begränsningarna.

Med frihet kommer ansvar brukar det sägas. Att jag har ben ger mig en frihet att förflytta mig, men då kommer också ansvaret att inte sparka till någon. Om jag inte tar det ansvaret skulle någon kunna kapa av mina ben för att ta bort min frihet (orealistiskt exempel, jag vet). Det roliga med ordspråk är att de fungerar åt båda hållen. Om jag går med på ansvaret att inte verbalt hota eller kränka någon får jag friheten att säga vad jag vill. Om det istället är någon annan, till exempel Facebook, som bär ansvaret att jag inte gör något dumt blir konsekvensen att jag på Facebook inte får posta nakenbilder på mig själv eller länka till ”olämplig verksamhet” för att då kan Facebook råka illa ut.

Hur lång tid kommer det ta för oss som individer att kunna ta ansvar för oss själva så vi kan få den frihet vi potentiellt sätt är kapabla att bruka utan att missbruka?

Tre val: icke-människa, självförnekande eller kriminell tisdag, Sep 28 2010 

Följande är en debattartikel skriven av mig som en del av Svenska B-kursen. Vi fick skriva om vad vi ville, jag valde polygami.

____________________________________________________________________________________________________________________________

Jag heter Jakob och jag är polyamorös. I korta drag innebär det att jag inte ser det eventuella faktumet att jag redan har ett romantiskt förhållande som ett hinder för att jag skulle kunna inleda ett till, och sedan ytterliggare ett. Någon gång i framtiden kommer jag vilja gifta mig. Dagens enda äktenskapsform är monogami, vilket för mig är lika otänkbart som det är för en heterosexuell man att gifta sig med en annan man. Jag kommer alltså inte kunna gifta mig utan att vara kriminell, därför måste polygami möjliggöras. Nu!

I och för sig är det inte brottsligt att ha multipla partners utan äktenskap och själva äktenskapet innebär bara lagregler om ekonomin och eventuell separation, men varför ska jag som en del av en minoritet behöva nöja mig med mindre? För en tid sedan hette det inte att homosexuella gifte sig, utan de ”registrerade partnerskap”. Det juridiska kontraktet var identiskt med äktenskapet, men ändå lade man ner tid och pengar på att gå in och justera så att de idag ”gifter sig”, precis som heterosexuella. Varför? För att de som minoritet inte skulle behöva nöja sig med mindre.

Ingen motståndare till polygami kan kalla sig själv för modern eller nytänkande. Kriminaliserade sexualiteter hör till medeltiden. I ett modernt och demokratiskt samhälle ska ingen säga åt någon annan vilka eller hur många partners denne får ha, så länge samtycket är ömsesidigt. Här har jag mött några som påpekat att polygama förhållanden tvunget för med sig svartsjuka och andra konflikter då de utgår ifrån att jag pratar om den polygami som finns i vissa delar av Afrika där kvinnorna inte helt enkelt kan tacka nej till förhållandet. Att de utgår ifrån det är förståeligt då lagarna på enda platsen i världen där polygami är lagligt inte alltid kräver ömsesidigt samtycke.

Monogama förhållanden är inte på något sätt konfliktlösa. Otrohet är vanligt, i polyamorösa relationer förekommer inte otrohet ens som begrepp. Om din monogama partner skulle attraheras av en annan skulle denne dra sig för att berätta det för dig eftersom risken för att ett sådant avslöjande leder till förhållandets slut är stor. Om du däremot är i ett förhållande som tillåter dig att ha förhållanden med andra är det mycket lättare att prata om. Om man bara går på konflikttätheten är alltså polygama förhållanden att föredra enligt mig.

Jag valde inte att vara polyamorös, lika lite som jag valde mitt huvuds diameter eller antalet fingrar per hand. Att det är fullt möjligt, om inte önskvärt, att ha flera romantiska förhållanden simultant, precis som att man kan ha flera vänskapsförhållanden på samma gång, är en uppfattning jag föddes med. Det är inte rimligt att jag ska vara tvungen att blunda för mina egenskaper och mina behov för att få uppleva äktenskapet. Därför måste polygami möjliggöras. Nu!

Inspirationskällor: Johanna Sjödin Carl Johan Rehbinder Jennie Rehbinder DN

Felinformarade valarbetare söndag, Sep 19 2010 

Idag är det val med tre sorters valsedlar: Gult till riksdag, blått till landsting och vitt till kommun. I varje vallokal finns tre valsedelshyllor, varje hylla har tre lodräta rader. Så här ska det se ut:Så här ska det se ut

I den vänstra hyllan finns alla gula till riksdagen, i mitten alla vita till kommunerna och till höger alla blåa till landsting. Sedan i varje hylla finns alla partisedlar (valsedlar med endast partinamn, inga namn på kandidater. PP har inte den sorten) till vänster. I mitten finns alla valsedlar med kanditatnamn (PP har bara denna sort). Högerraden är reserverad till ”övriga partier” (partier som fick under 1% i förra valet, Piratpartiet är ett sådant parti). Så i vilken rad ska vi stå? Vi har ju kandidatsedlar, men vi är ett övrigt parti. Jo, varje rad är ordnad i bokstavsordning (Arbetarpartiet Socialdemokraterna högst upp) och de två nedersta facken är reserverade till ”övriga partier”.

Alltså har vi två val: antingen längst ner i mittenraden eller näst högst upp i högerraden (om F! har lagt ut sina valsedlar). Bland dessa alternativ är det bästa det senare, då folk kollar uppifrån och ned, inte från vänster till höger. Ju högre upp vi är, desto mer syns vi.

Nu är det några valarbetare som blandat ihop ordet ”hylla” med ”rad” så att partinamnsedlarna hamnar i vänstra lådan, kanditatnamnsedlarna i mittenlådan och allra längst till höger hamnar ”övriga partier”. Men raderna är uppdelade efter riksdag, kommun och landsting. Så här:

Detta är fel

Detta gör så att våra valsedlar hamnar i högra lådan, långt bort från de andra partierna. Ja, en halvmeter är ett långt avstånd i detta sammanhang. Principiellt sätt är det som att våra valsedlar är i ett annat rum. Vallagen och JO är tydliga: vi ska inte särbehandlas på detta sätt, vi ska vara i samma hylla som alla andra. Vi har rätt att vara i samma rad, men det är bättre för oss om vi är i högerraden.

Valarbetarna gör inte så här för att de är onda, korrupta eller mutade. De har helt enkelt missförstått instruktionerna. Jag har själv sätt instruktionsbladen de fick av valnämnden och de lämnar mycket utrymme för detta missförstånd (vill någon JO-anmäla, be my guest). Om det ser ut som på bilden, le och påpeka med vänlig ton att de gjort fel och be dem ringa valnämnden för att dubbelkolla. Börja inte hota med polisanmälan för valfusk, då blir det bara fientlig stämning. Att missförstå är mänskligt, särskilt när man fått så otydliga instruktioner som de fått i år.

Bilderna är tagna och paintade av mig och jag skiter fullständigt i vad ni gör med dem. Blir ni miljonärer på dem blir jag bara imponerad.

Fler: Pirat-Jonas Anna Troberg Humblebee Skivad lime

Två länder som tar varsitt steg tillbaka tisdag, Dec 15 2009 

Här skriver DN en artikel med rubriken ”Italien vill stänga kritiska sajter” som snabbt väcker både känslor och kämpaglöd hos många internetanvändare. Läser man närmare förstår man att det endast rör sig om vissa grupper på Facebook som uppmuntrar till ytterligare våld  mot Silvio Berlusconi som blev attackerad förra veckan, en nyhet som varit många nyhetssidor sedan dess.

Inrikesminister Roberto Maroni tillkännagav på tisdagen åtgärder för att stänga webbsajter som manar till våld mot Berlusconi, till exempel ett par Facebooksidor.

I många delar av världen är uppmaning till brott olagligt och jag utgår ifrån att så är fallet även i Italien.  Alltså är det med en sådan lagstiftning att just uppmuntra folk att anfalla någon med våld, och det är precis som (såvida jag uppfattar det, jag har inte sett FB-grupperna ifråga) är fallet här. Om nu dessa grupper är brottsliga ska de behandlas som sådana, dvs ska anmälas till polisen och en offentlig utredning ska inledas som kanske eller kanske inte leder till åtal framför opartisk domstol där de misstänkta anses oskyldiga tills motsatsen bevisad. Detta har Maroni inte begripit då han, som faktiskt framgår utifrån artikeln att han vill, försöker stänga dessa sidor diskret och kusligt inofficiellt.  Brott ska inte behandlas bakom stängda dörrar inom regeringen, utan offentligt framför en opartisk och oberoende domstol. Det är bara detta jag reagerade negativt till, det betyder inte att det är ett litet problem.

På tal om censur skriver DN i en annan artikel om hur Australien planerar att införa internetfilter så att invånarna slipper se våld, porr och ”det som inte passar barn under 16 år”. Tydligen är inte australiensare intelligenta nog att avgöra vilken länk som är passande och, efter man klickat på länken, om man ska stänga fliken/fönstret eller kolla vidare på sidan. Eller så skulle det kunna vara att Australiens regering vill stoppa sidor som Australiens regering anser är skadligt för Australiens regering, och inte Australiens folk. (Ursäkta upprepningen, jag försökte framhäva min teori om att regeringen i Australien är väldigt självisk i detta lagförslag.) I DN:s artikel dras också kopplingen till Kina som dragit filtret längre och börjat ta bort sidor såsom Wikipedia, Facebook och Carl Bildts blogg. Det är långt ifrån osannolikt att Australien slutar på samma sätt.

Något annat farligt i förslaget är hur man kategoriserar medborgarna när man säger saker såsom ”icke passande för barn under 16 år”. Här utgår man ifrån två saker man egentligen inte kan utgå ifrån. För det första utgår man ifrån att ingen under 16 har nått den mognad där de vet vad som är bra för dem, men det gör alla åldersgränser. För det andra utgår man ifrån att alla människor tar skada av samma saker. Det kan man inte göra då det är falskt. Det är långt ifrån alla som tar skada av nakna kroppar, sex, blod och våld. Ändå väljer man att ingen ska ha tillgång till det, inte ens de som faktiskt njuter av att se det och inte tar skada av det alls.

Tänk dig att Sverige skulle förbjuda uppstoppade spindlar på museum med motiveringen att vissa människor har spindelfobi. Det skulle betyda att de utan spindelfobi och de som faktiskt har ett intresse för spindlar inte skulle kunna gå på en spindelutställning med respekt för de som inte vill se spindlar inte ska råka snubbla in på den. Då skulle man kunna tänka sig att museet sätter upp en varningsskylt.

Riktigt så kan man inte göra med internet, visst är det möjligt att man inför ett tvång på ”följande länk innehåller material som kan anses stötande för vissa personer, klicka här om du vill fortsätta ändå”, men det skulle fortfarande vara så likt censur att det är oacceptabelt.

Mitt råd till er som läser detta är att, om ni vet med er att ni är känsliga av er, var försiktig när ni ser en länk. Lär er av era misstag och öva er på att känna igen en länk och att gissa vad som finns bakom den innan ni klickat på den. Kom alltid ihåg att ni är ute på internet på egen risk, så kom inte till mig och klaga över att ni inte gillade sidan jag länkade till, och gå inte till politikerna och gnäll heller. Det kan leda till värre saker än att du tar illa vid dig.

Nu skriker en formell undersökning det informella observationer länge har vrålat lördag, Dec 12 2009 

Artister vinnare på fildelningen, lyder rubriken på DN.se. Av artikeln framgår också att skivbolagen är förlorarna. Inte så konstigt, då artisterna kan sprida sin musik till hela världen (förutsatt att alla i världen har internetuppkoppling) med inga kostnader och väldigt enkelt. De får fler lyssnare som dessutom väldigt enkelt sprider musiken till alla sina vänner och ovänner. På detta sätt kan en artist snabbt bli etablerad över hela världen och pengarna börjar klirra in när man börjar med livespelnignar. Alltså säljer man idag inte låten, man säljer upplevelsen och ger låten som smakprov.

Så här är det förr alla artister idag, vare sig de vill det eller inte. Artisterna får fler fans, och sedan också större konsertpublik. Vissa artister har insett detta, och drar nytta av det. Nu, medan detta synsätt fortfarande är nytt blir de som har insett det extra kända och får då en ännu större publik, om man har tur kanske man kan få sitt album på The Pirate Bay’s förstasida. Då skjuter antalet fans i höjden.

Sedan är det ju förstås artister som inte har insett detta och vill ställa alla nedladdare inför rätta. Antingen händer ingenting, eftersom att fildelare är bättre på att gömma sig än upphovsmän är på att leta. Scenario två är att artistens fans sjunker. Antingen som protest mot artistens letmetoder, eller att artisten inte syns tillräckligt mycket och glöms bort då denne inte vill ge ifrån sig musiken utan betalning och fansen söker sig till en artist som gärna gör det motsatta.

En nackdel med systemet att man får lyssna på musiken gratis, men sedan betala för att gå på livespelning är att det tar lång tid från dess att artisten börjat spela in låtar till att hen får pengar. Detta är inte så stort problem här i övre medelklassen där de flesta har råd med ett instrument och en kompis kompis har ett garage och en annan har en mikrofon, då behöver man inte leva på gatan tiden mellan man börjar spela in låtar till den blir känd och man kan ha livespelningar. Annat är det i u-länder där folk knappt har råd att existera. Där skulle problemet kunna lösas med att den kommande artisten är eller känner någon tekniskt kunnig som kan snickra ihop en bra nedladdningstjänst folk är villiga att betala för. Allt vi behöver göra för att det ska bli verklighet är att ta itu med patentsystemet.

Till eventuell artist som läser detta: se inte fildelarna och publiken på konserterna som olika människor, det är de inte. Alla i publiken kanske inte är fildelare och alla fildelare kanske inte går på konserter, men de är alla dina fans. Du vet inte, när du stämmer en fildelare, om denne också vill betala för sig, både i konsertform och för en tjänst där man kan ladda ner på ett smidigt och prisvärt sätt. Du vet inte vilka av fildelarna som egentligen inte vill vara det men som är det ändå i brist på bättre alternativ.

Jag är lång tifrån den enda som sett och bloggat om DN:s artikel.Locutus rasar över att rapporten (som btw kommer från KTH) är opartisk och anar en konspiration. HAX sammanfattar artikeln och anser att skivbolagen kommer fortsätta gå under om de inte anpassar sig efter det digitaliserade samhället. Frågan är om de kan göra det, eller om de spelt ut sin roll då artisten själv lika gärna kan ta sig tid att lägga upp materialet på olika distributionsplattformar … vänta nu, de behöver inte ens göra det, tack vare scenen. Nej, skivbolagen kommer med största sannolikhet möta gatlycktotändarnas och isblockstillverkarnas öde då de är helt onödiga. Pirat-Janne säger kort och gott att han hoppas att fördomarna mot pirater snabbt suddas ut. Jag delar hans vision och hoppas själv att denna artikel hjälper till. Slutligen säger Rick det många andra säger: att detta borde förändra allas syn på dagens upphovsrätt, även skivbolagen (om de kommer erkänna det är en annan fråga). Till det har han även lite fin grafik.

Ytterligare ett steg i riktingen mot stillastående lördag, Dec 12 2009 

DN skriver om att Apple har stämt Nokia på grund av den sistnämnda har skapat en mobil som har 13 likheter med iPhone. Några av dessa likheter ska tydligen ha att göra med GSM, UMTS och WLAN. Efter att ha skummat igenom Wikipediasidor anser jag att dessa tekniker verkar vara väldigt vanliga och användbara. En typisk sak man vill ha i sin mobiltelefon. I artikeln säger Bruce Sewell, vice ordförande i Apple:

”Andra företag måste konkurrera med oss genom att uppfinna sin egen teknik, inte bara stjäla vår”

Jag tänker låta bli att lägga alltför stor vikt på att en person i hans position inte borde blanda ihop stöld med kopiering. Det jag vill få fram är att han anser alltså att om man ska uppfinna något nytt måste allt i den uppfinningen vara ny på alla sätt. Detta gör det såklart svårt för småföretagare (som patentsystemet är till för att skydda) att bygga vidare på teknik om denne endast kommer på en eller två förbättringar man skulle kunna göra på, i detta fall, en mobiltelefon.

Eller, ett liknande fall, om en småföretagare kommer på en ny funktion som en mobiltelefon skulle kunna ha (inbyggt element till exempel) och att en mobil på marknaden är perfekt anpassad för det.  Då skulle hen inte vara så motiverad att marknadsföra denna uppfinning då hen skulle löpa stor risk på att bli stämd. Och eftersom att hen inte är ett storföretag skulle hen inte ha någon chans att försvara sig mot storföretagets advokater.  Apple är inte så nyskapande här, men har de någonsin varit det?

Det finns hopp för en förändring, om man tittar i kommentarerna i DN:s artikel där många säger att de ska rösta PP. Det är lovande, men det kommer inte vara tillräckligt. Det kommer krävas mer än 4 år i den svenska riksdagen och mer än 5 år i EU-parlamentet för att få igenom ett innovationsgynnande patentsystem. Jag är glad över att piratrörelsen finns i partiform i över 30 länder, vilket på sikt höjer hoppen att få igenom ett globalt patentsystem som gynnar både konsumenter, små- och storföretag. Jag blir lite ledsnare när det endast är ett av dessa partier som sitter som beslutsfattare. Blir återigen glad när jag kommer ihåg att det bara är snart fyra år sedan det första piratpartiet komoch hur långt vi kommit sedan dess.

Ny blogg lördag, Dec 12 2009 

Detta är mitt första inlägg här på WordPress. om denna kommer vara aktiv beror helt på hur jag lyckas bemästra Twingly och trackbacks. Kom gärna med bekvämlighetsförslag.

%d bloggare gillar detta: