Artister vinnare på fildelningen, lyder rubriken på DN.se. Av artikeln framgår också att skivbolagen är förlorarna. Inte så konstigt, då artisterna kan sprida sin musik till hela världen (förutsatt att alla i världen har internetuppkoppling) med inga kostnader och väldigt enkelt. De får fler lyssnare som dessutom väldigt enkelt sprider musiken till alla sina vänner och ovänner. På detta sätt kan en artist snabbt bli etablerad över hela världen och pengarna börjar klirra in när man börjar med livespelnignar. Alltså säljer man idag inte låten, man säljer upplevelsen och ger låten som smakprov.

Så här är det förr alla artister idag, vare sig de vill det eller inte. Artisterna får fler fans, och sedan också större konsertpublik. Vissa artister har insett detta, och drar nytta av det. Nu, medan detta synsätt fortfarande är nytt blir de som har insett det extra kända och får då en ännu större publik, om man har tur kanske man kan få sitt album på The Pirate Bay’s förstasida. Då skjuter antalet fans i höjden.

Sedan är det ju förstås artister som inte har insett detta och vill ställa alla nedladdare inför rätta. Antingen händer ingenting, eftersom att fildelare är bättre på att gömma sig än upphovsmän är på att leta. Scenario två är att artistens fans sjunker. Antingen som protest mot artistens letmetoder, eller att artisten inte syns tillräckligt mycket och glöms bort då denne inte vill ge ifrån sig musiken utan betalning och fansen söker sig till en artist som gärna gör det motsatta.

En nackdel med systemet att man får lyssna på musiken gratis, men sedan betala för att gå på livespelning är att det tar lång tid från dess att artisten börjat spela in låtar till att hen får pengar. Detta är inte så stort problem här i övre medelklassen där de flesta har råd med ett instrument och en kompis kompis har ett garage och en annan har en mikrofon, då behöver man inte leva på gatan tiden mellan man börjar spela in låtar till den blir känd och man kan ha livespelningar. Annat är det i u-länder där folk knappt har råd att existera. Där skulle problemet kunna lösas med att den kommande artisten är eller känner någon tekniskt kunnig som kan snickra ihop en bra nedladdningstjänst folk är villiga att betala för. Allt vi behöver göra för att det ska bli verklighet är att ta itu med patentsystemet.

Till eventuell artist som läser detta: se inte fildelarna och publiken på konserterna som olika människor, det är de inte. Alla i publiken kanske inte är fildelare och alla fildelare kanske inte går på konserter, men de är alla dina fans. Du vet inte, när du stämmer en fildelare, om denne också vill betala för sig, både i konsertform och för en tjänst där man kan ladda ner på ett smidigt och prisvärt sätt. Du vet inte vilka av fildelarna som egentligen inte vill vara det men som är det ändå i brist på bättre alternativ.

Jag är lång tifrån den enda som sett och bloggat om DN:s artikel.Locutus rasar över att rapporten (som btw kommer från KTH) är opartisk och anar en konspiration. HAX sammanfattar artikeln och anser att skivbolagen kommer fortsätta gå under om de inte anpassar sig efter det digitaliserade samhället. Frågan är om de kan göra det, eller om de spelt ut sin roll då artisten själv lika gärna kan ta sig tid att lägga upp materialet på olika distributionsplattformar … vänta nu, de behöver inte ens göra det, tack vare scenen. Nej, skivbolagen kommer med största sannolikhet möta gatlycktotändarnas och isblockstillverkarnas öde då de är helt onödiga. Pirat-Janne säger kort och gott att han hoppas att fördomarna mot pirater snabbt suddas ut. Jag delar hans vision och hoppas själv att denna artikel hjälper till. Slutligen säger Rick det många andra säger: att detta borde förändra allas syn på dagens upphovsrätt, även skivbolagen (om de kommer erkänna det är en annan fråga). Till det har han även lite fin grafik.